Welcome to Borderline City!

Om man närstuderar mitt beteende så vimlar det av dolda försvarsmekanismer i mitt beteende, som Freud säkert skulle ha uttryck det. Försvarsmekanismer skyddar psyket, omedvetet, när yttre påfrestningar blir för stora för att ta itu med, rent mentalt, har Sigmund Freud nämligen klurat ut. Så om vi skulle säga att vi tror på teorin om försvarsmekanismer så skulle de jag, omedvetet, använder mig av kunna vara;

Jag blir sällan arg på den jag egentligen är arg på, jag blir arg på mig själv istället, för då undviker jag att ställa mig i en sådan position att den jag är arg på, kan bli arg tillbaka. (Förskjutning)

Jag tillskriver mig själv överdrivet negativa egenskaper. (Nedvärdering)

Jag tillskriver personer, som jag har bestämt är perfekta, överdrivet positiva egenskaper och tvivlar på att de kan göra fel överhuvudtaget. (Idealisering)

Jag kan inte hysa två motsträviga känslor samtidigt, delar upp allting i svart eller vitt. (Splitting)

Åhå. Nu blev jag genast m. y. c. k. e. t. klokare. Eller? Råder det brist på eller ett överflöd av självinsikt, eller bara förnekar jag hela min inre person? (Och använder mig av ÄNNU en försvarsmekanism?)

~ av S på juli 17, 2008.

Publicerat i Living on the borderline
Etiketter: förskjutning, försvarsmekanismer, Freud, idelaisering, nedvärdering, självinsikt, splitting