Vad gör jag egentligen här?
Lycklig, lyckligare, lyckligast. I går kväll låg jag på Hans mage och var gladast i världen. Liksom bara sådär glad och tillfreds med att vara jag och finnas till. Sådär i sinnet som jag önskar att jag vore jämt. Sådär som jag är alledes för sällan numer.
Idag är jag tillbaka på jobbet igen, liksom varje veckodag givetvis, och allting är svart igen. Alla här är korkade idioter som fattar ingenting, dessutom BRYR dom sig inte. Jobba, jobba sina åtta timmar och fyrtiotvå minuter för att sedan gå hem och inte titta åt varken höger eller vänster. Fyrkantiga mönsterarbetare i sina hamsetrhjul. Men jag, jag BRYR mig. Om vad som händer på jobbet efter att jag har gått hem, om mina arbetskompisar, om vår arbetsmiljö, om vad som händer i framtiden. Jag passar inte in i deras fyrkantiga hål, jag är rund, rund, rund, det går inte att pressa ner mig där. Så då kommer vi till frågan; vad gör jag egentligen här? Och; vart borde jag egentligen vara?
Aj, det gör så ont i mitt bröst. Jag tror det ligger någonting där. Som hindrar luften från att riktigt komma in. Det gör så ont. Kan någon ta bort?
Welcome to Borderline City! 
Åh vad jag hatar alla dessa fyrkantiga hål som skapats. Om de bara vore större kanske fler människor skulle komma igenom dem…