Ensam hemma
En ensam kväll. Han och ungarna har farit till stugan, jag är hemma med huvudvärken från helvetet och okontrollerbara svettingar. Antingen blev jag sjuk av tanken på alla myggor som skulle vara vid stugan eller så blev jag bara sjuk, hemma blev jag i vilket fall.
Det är mycket som rör sig innanför pannbenet just nu, eller egentligen alltid, men ändå. Dock håller stabiliteten rörande ångest/depression i sig, så kanske, kanske hjälper den giftiga medicinen. Visst är det fortfarande förjävligt men inte skjutsa-sig-i-huvudet-förjävligt utan bara börja-gråta-för-ingenting-förjävligt. Alltid något.
Jaha, nu har jag gjort det igen. Skrivit en massa text som jag har raderat ut flera gånger eftersom den var fånig/inte passade in i sammanhanget(vilket sammanhang?)/var för svamlig/för utelämnande/för tråkig osv. Jag är ju helt otrolig. Det är ju M I N fucking blogg, jag skriver vad jag vill, som jag vill. Fast det enda jag vill är att alla som läser det här ska tycka om mig. Det sitter en liten röst inuti huvudet som ylar ”tyck om mig, tyck om mig”, och jag försöker anpassa mig efter den rösten och bete mig så att ALLA ska tycka om mig. Men HA! Nu genomskådade jag rösten. 1- 0 till mig. Jag får ”delete-förbud” från och med NU.
Welcome to Borderline City! 