Welcome to Borderline City!

Tankar: Jag hatar honom. Jag hatar, hatar, hatar honom. Han fattar inte. Inte. Jag är arg. Så jävla arg. Jag hatar alla. Jag hatar allt. Men mest av allt hatar jag mig. Och allt är ändå meningslöst. Nu skiter jag i det här. Allvarligt. Det finns ingen mening. När ingenting spelar roll ändå. Och jag orkar inte. Orkar inte vakna en enda dag till, orkar inte gå upp ur sängen, äta frukost, cykla till jobbet, låtsas vara glad, låtsas ha ett liv, låtsas ha något att leva för. Jag orkar inte. Jag vill inte heller. Vill inte.

 Känslor: Arg. Ledsen. Rädd. Förtvivlad. Trött. Uppgiven. Mest av allt uppgiven.

 I min verklighet händer lite andra saker än i Den Riktiga Världen. Små, små saker som andra inte ens reflekterar över kan göra jätteont inuti mig. Andra människor kan upplevas som jättehot. En liten, liten knuff kan få mig ur balans totalt. Mina känslor övermannar mig totalt, mina tankar hittar på massa dumt och jag är fångad mitt i en jävla virvelvind av ångest.

Jävlar vad ont det gör.

~ av S på juli 8, 2008.

Publicerat i (Aldrig Mer) Min Alkoholist, Ångest, Jag är inte upprörd, jag är förbannad!, Living on the borderline
Etiketter: (Aldrig Mer) Min Alkoholist, Ångest, bipolär, Borderline, förtvivlad, Jag är inte upprörd, jag är förbannad!, känsla, låtsas, ledsen, meningslöst, ont, rädd, tanke