Luft under vingarna

Åååå. Det river i mitt bröst. Nu är jag rastlös igen. Jag längtar bort och iväg. Eller varför inte tillbaka.

Att jag rymde till Thailand två månader efter att T och jag hade separerat våra liv måste ha varit det mest geniala jag någonsin lyckats prestera. Men jag hade aldrig kunnat göra det om jag inte hade varit tillfälligt ”frisk”, men det var jag ju. Och nu vill jag fly igen. Men inte från Han. (Nej, vi har det bra nu. Flera dagar i rad utan ett endaste litet gräl. Poäng till oss!) Nej, jag vill fly från Livet och Verkligheten. Det är så jävla jobbigt att leva! Det är så jävla jobbigt att vara fångad i den här jävla galna karusellen utan roder. Orka vara jag.

Jag ska fan börja plocka pantburkar i soptunnor, då kan jag spara en femma om dagen och åka tillbaka till Asien om sisådär 10-20 år.