Jag går dit jag vill?

Läget fortfarande under kontroll. Jag känner att det bubblar under ytan men än så länge lyckas jag hålla mig i schack. Det Normala Livet fortgår, och vi är Ett Lyckligt Par, men jag håller mig på helspänn, rädd att trampa snett och förstörta lyckan.

Samtidigt är jag så arg på mig själv. Att jag hukar för någon annan. Jag som Går Dit Jag Vill, trodde jag. Men tydligen inte. Men visst, det är klart man ska anpassa sig och samspela med partner och omgivning, och det kanske är det jag gör. Eller så böjer jag mig, varenda gång. det är så svårt när jag ömsom lever i Min Egen Värld och ömson i Den Normala Världen. Jag behöver en personlig assistent som kan förklara för mig vad som är rimligt och inte. Men det finns ju inga rätt och fel, bara mina egna sanningar, så hur fan ska jag då veta vad som är rimligt? Är jag egoist eller osjälvisk?