Som Vanligt och Normalt
Det är lugnt i Borderline City. Inga galenskaper eller något kaos i helg. Allting har varit Som Vanligt och Normalt. Vi har betett oss som en Normal familj och ett Normalt par. Inga bråk eller anklagelser. Ingen ångest eller smärta. Jag har varit i den vanliga världen och gått att få kontakt med. Han är nöjd. Är Han nöjd så är jag nöjd.
Och så länge det är tyst i mitt huvud kan jag leva normalt. Vara Vem Som Helst. Anonym. Då behöver jag inte slåss. Slåss mot mina demoner inuti. Dom som inte kan låta mig va.
Men det rör sig under huden. Som små, små larver som krälar. Mina vingar torkar ihop om de inte blir regelbundet använda. Jag vill flyga igen. Snart. Helst Nu.