‘Vem som helst’ eller Dr Jekyll & Mr Hyde

Nu tror säker ni som läser att jag är en sån där svårmodigt djup person. Säkert vegan med svartklädd grungestil och ringar lite här och var samt dreads ner till halva ryggen. En sån där begåvad lyrikvän med klädsam existensialistisk ångest. Det hade jag trott i alla fall, om jag hade läst min blogg, som då givetvis inte hade varit min utan nån annans, att den som skrev var. Eller vänta, nu låter det kanske som om jag dömer andra klädsamt ångestfulla veganer. Eller lyfter upp mig själv och tror att jag är begåvad. Nej, nej. Det jag menar är att jag är en sån där människa som ser ut som alla andra utanpå. Och uppför mig så 95 procent av tiden jag är vaken. Det är de där fem procenten när ångesten och smärtan hoppar på mig som jag förvandlas till någon annan, någon som inte lever i världen tillsammans med alla andra utan i sin egen glasbubbla. Ingen som känner mig skulle tro sina ögon om de fick se mig när jag är dålig. Ingen. Förutom de få, få människor som har sett. Egentligen bara Han har sett på riktigt. Jag har lyckats gömma mig bra än så länge. Jag vill så gärna uppehålla illusionen och inte bli uppfattad som svårmodig utan lättsam och glad. Och att lida av ångest brukar ju ge lite den uppfattningen om folk, att man är deprimerad och svår. (Nä, nu dömer och generaliserar jag igen! Lika bra att jag avslutar den här snurriga tankegången som inte tycks leda någon vart…)

Men jag ville bara klargöra det, att jag är som vem som helst. Jag kunde vara din granne, syster eller hon i kassan på konsum. Den där glada, friska, energiska tjejen. Som emellanåt drabbas, likt en epileptiker eller en astmatiker, av anfall som helt suddar ut livsglädjen och skrattet och i värsta fall får henne att tro att hon är ful och äcklig eller omöjlig att älskas eller någonting annat outhärdligt. Ibland är det så illa att hon knappt står ut att ta ett enda andetag till. För att dagen eller veckan efter skutta in i fikarummet på jobbet och älska precis hela världen. Jag är Dr Jekyll och Mr Hyde. Det syns inte utanpå, men jag är sjuk inuti.

~ av Sara på juni 25, 2008.

2 svar to “‘Vem som helst’ eller Dr Jekyll & Mr Hyde”

  1. Jag läste ditt inlägg nyss.
    Ironiskt att vi skrev om samma sak och att du råkade hitta till MIG =)
    Det var jätte bra skrivet.
    Tack för din kommentar
    Kram

  2. mmm… lever/levde med en borderlinekille. man gömmer. men för vem egentligen? vore det inte lättare om andra visste? Kramar till dej

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: