Jag är en bluff
Nu är jag paranoid igen. Och ångesten har kommit tillbaka. Inte med sin fulla kraft, eller outhärdliga smärta. Nej bara små, små hugg av oro och rädsla.
Jag tror att dom inte tycker om mig. Mina arbetskamrater. Han säger att jag inbillar mig. Men tänk om Han har fel?! Och tänk om min chef tycker att jag gör ett dåligt jobb, jag kan ju ingenting egentligen. Tänk om jag har lurat mig till min plats här. Ljugit för rekryteraren. Ljugit för alla. Låtsas vara någon jag inte är. Hela jag är ju bara en stor bluff. Skräckslagen för att jag ska avslöjas.
Föresten, det har börjat rycka så smått i kroppen. Som om min hud har blivit för trång igen. Jag kommer på mig själv med att drömma om luft under vingarna. Ut. Bort. Iväg.
Welcome to Borderline City! 