Vem är det du lurar?
Jag tar mitt liv tillbaka! Jag gör som jag vill! Vad jag vill! Jag klär mig som jag vill! Jag är fri igen! Åtminstone för en stund, en dag eller en timme, men jag ska njuta av den. Att vara jag igen. Jag kan inte fortsätta att förneka vem jag är och vad jag känner.
Kanske är det hypomanin som talar, kanske inte. Men äntligen kan jag känna, jag kan andas. Upp till ytan.
Jag går dit jag vill! Jag har egna ben, som kan ta mig precis dit jag vill. Jag är inte beronde, jag vägrar vara beroende. I’m not an addict!
”Recognize you all on your own. Never loose your heart use your head. Never let a friend fool you twice. Everybody’s playing the game, but nobodys rules are the same. Don’t forget the best with your own. I won’t take it any more. I know this can’t countinue, I’ve still alot to prove. Take a little love where you can.”
Jag vet att jag talar i gåtor. Lös dem! Never leave a moment too soon.
Jag citerar låttexter, men bara de som är skriva om mig. Orden finns redan, man måste bara hitta dem. För bra för att skrivas om igen. Lika bra att upprepa det redan fastslagna.
Vem är det du lurar? Fortsätt att förneka, vem du är och vad du känner. Who you think you’re kidding?
Welcome to Borderline City! 
Du, precis som jag så skriver du på olika sätt i dina olika perioder.
Har du nånsin kollat din skrivstil de olika perioderna?
Det har jag….skrämmande va olika stil, storlek, form, uttryck o bokstäver man använder…